A short notice
Jag är inget fan av långa opinionskrönikor och samhällsobservationer mer än att man kan få sig en tankeställare emellanåt. För övrigt anser jag att det finns vettigare saker att uppmärksamma än exempelvis varför många kvinnor bär svart i Stockholm.
Men ikväll när jag ändå sitter hemma helt slö och inte har någonting bättre för mig kan jag väl ändå passa på att göra ett par samhällsobservationer - dock med en nypa sarkasm grundat på den löjliga nivån jag tycker detta ligger på.
Samhällsobservation #1
Men ikväll när jag ändå sitter hemma helt slö och inte har någonting bättre för mig kan jag väl ändå passa på att göra ett par samhällsobservationer - dock med en nypa sarkasm grundat på den löjliga nivån jag tycker detta ligger på.
Samhällsobservation #1
Har du höga kindben? Good 4 U gorgeous! För er andra stackare som besparats detta attribut - se till att fixa det med hjälp av Metros instruktioner till hur man kan ge en illusion av att ha höga kindben. Förhoppningvis har du i alla fall ett smalt ansikte, annars ges även instruktioner till hur du ordnar detta fortast kvickt! För du vill ju inte se fyllig och välmående ut, för guds skull! Anorexia-looken är så trendigt.
Jag har fått höga kindben från min polska sida, men som ni ser så har jag inte precis något smalt ansikte. Är det dags för 3-stegsmetoden eller? Är det fel på mig?
Samhällsobservation #2
Det här är vad jag fick syn på i vår lokala Coop Konsum butik häromdagen. Äntligen delas äppelpåsarna upp i olika teman så att våra stackars barn inte blir förvirrade och osäkra när det är dags att välja äpplen, briljant! Har du två döttrar och en son? Ja men då är ju huvudräkningen enkel! Två Hello Kitty och en Star Wars, snabbt och smidigt och barnen blir så glada när du kommer hem för äppelpåsar med Hello Kitty är ju vad alla små flickor drömmer om! Dessutom, en ung gosse gillar troligtvis inte Hello Kitty så då är det ju givetvis Star Wars som gäller - enkel matte :)
OBS! Var noga med att inte köpa Star Wars-äpplen till flickor,
de kan uppstå könsförvirring i senare ålder, se bara!!!
Visst är det absolut fantastiskt hur media och reklam kan hjälpa oss att hitta vår plats i samhället? Hur man är normal, hur man får till det rätta utseendet, hur vi ska uppfostra våra barn och vad vi ska lära dem tycka om, för att de ska passa in?
Fast i ärlighetens namn, visst tänker vi inte alls på det
- utan följer med i strömmen för enkelhetens skull?
- utan följer med i strömmen för enkelhetens skull?
En sak som är säker...
...är detta:
Man får ingenting i livet förrän man frågar om det.
Jag har under en lång tid kommit fram till att jag vill så mycket med livet - jag vill bli det, pyssla med det, göra på det sättet, bli bättre på det osv. Inte förrrän nu det senaste faktiskt börjat ta tag i många saker för att förverkliga dem. Att ta första steget är det jobbigaste: ringa det samtalet, skicka det där mejlet, skriva ett snyggt cv, knota in ett träningsschema (i bläck så att man inte kan sudda i ut det) i almanackan för att nämna några.
Har man väl tagit det steget är det bara nedförsbacke framöver - för det finns inget frustrerande än en halvfärdig uppgift (som dessutom är någonting viktigt för dig), eller hur?
Tyvärr har jag nog lika många ofärdiga mini-projekt som jag släpar på: måste ringa Telenor om det där, måste skriva om mitt personliga brev, måste ringa Försäkringskassan, måste måste måste... Byter vi ut så många måsten som möjligt till vill och ska är delvis chansen något större att vi gör det, och delvis blir det ingen börda utan snarare ett mål. Då känns det lite bättre vare sig det nu blir av eller ej :)
Man får ingenting i livet förrän man frågar om det.
Jag har under en lång tid kommit fram till att jag vill så mycket med livet - jag vill bli det, pyssla med det, göra på det sättet, bli bättre på det osv. Inte förrrän nu det senaste faktiskt börjat ta tag i många saker för att förverkliga dem. Att ta första steget är det jobbigaste: ringa det samtalet, skicka det där mejlet, skriva ett snyggt cv, knota in ett träningsschema (i bläck så att man inte kan sudda i ut det) i almanackan för att nämna några.
Har man väl tagit det steget är det bara nedförsbacke framöver - för det finns inget frustrerande än en halvfärdig uppgift (som dessutom är någonting viktigt för dig), eller hur?
Tyvärr har jag nog lika många ofärdiga mini-projekt som jag släpar på: måste ringa Telenor om det där, måste skriva om mitt personliga brev, måste ringa Försäkringskassan, måste måste måste... Byter vi ut så många måsten som möjligt till vill och ska är delvis chansen något större att vi gör det, och delvis blir det ingen börda utan snarare ett mål. Då känns det lite bättre vare sig det nu blir av eller ej :)
Vad poängen med den här lilla storyn är följande:
Jag har länge velat jobba på hotell eller liknande som värdinna. I princip vilken sorts värdinna som helst men någonstans där jag måste (får) klä mig stiligt, ta hand om viktiga gäster och bara se till att alla har en trevlig vistelse var de än må vara. Det är min grej. Hur som helst så surfade jag omkring och så fick jag syn på en annons sökandes värdinnor till ett särskilt kongresstillfälle i maj månad. Först ville jag skicka iväg årets mest perfekta CV, men hur jag än vände och vred på det kändes det inte tillräckligt, så jag bara skrev ihop ett mejl till kontaktpersonen och skickade iväg det. Inget fancy cv eller någon lång lista på vad jag är bra på, utan ett litet mejl till varför jag vill ha tjänsten. Och det räckte så.
Fick ett imorse ett tack för mitt mejl och att de ville ha en mig på intervju under de kommande veckorna. Så om ungefär två veckor ska jag på intervju och det är dresscode även till detta tillfälle, kavaj, byxor/kjol, uppsatt hår, rubbet!
I'm just so happy and proud of myself och jag ville dela med mig och understryka hur enkelt livet kan vara bara man raderar alla "men tänk om..." och vågar ta för sig.
Jag ser möjligheter runtomkring mig jämt. Jag kanske tar tag i 5 % av dem för att det känns så "jobbigt att anstränga sig" ofta, men fakta är att livet har sååå mycket att ge - du måste bara låta livet komma till dig.
Så vackert sagt, jag har tårar.
Det här inlägget blev så himla svartvitt så avslutar med lite blumur.
Godnatt.
Jag har länge velat jobba på hotell eller liknande som värdinna. I princip vilken sorts värdinna som helst men någonstans där jag måste (får) klä mig stiligt, ta hand om viktiga gäster och bara se till att alla har en trevlig vistelse var de än må vara. Det är min grej. Hur som helst så surfade jag omkring och så fick jag syn på en annons sökandes värdinnor till ett särskilt kongresstillfälle i maj månad. Först ville jag skicka iväg årets mest perfekta CV, men hur jag än vände och vred på det kändes det inte tillräckligt, så jag bara skrev ihop ett mejl till kontaktpersonen och skickade iväg det. Inget fancy cv eller någon lång lista på vad jag är bra på, utan ett litet mejl till varför jag vill ha tjänsten. Och det räckte så.
Fick ett imorse ett tack för mitt mejl och att de ville ha en mig på intervju under de kommande veckorna. Så om ungefär två veckor ska jag på intervju och det är dresscode även till detta tillfälle, kavaj, byxor/kjol, uppsatt hår, rubbet!
I'm just so happy and proud of myself och jag ville dela med mig och understryka hur enkelt livet kan vara bara man raderar alla "men tänk om..." och vågar ta för sig.
Jag ser möjligheter runtomkring mig jämt. Jag kanske tar tag i 5 % av dem för att det känns så "jobbigt att anstränga sig" ofta, men fakta är att livet har sååå mycket att ge - du måste bara låta livet komma till dig.
Så vackert sagt, jag har tårar.
Det här inlägget blev så himla svartvitt så avslutar med lite blumur.
Godnatt.
Nu får det fking räcka!
Ursäkta språket men nu har jag fått nog, ska styra upp allt nu.
This is not enough!
This is not enough!
Levande nyckelringar!?
Får folk inte nog? Måste man ta djurplågeri till en sådan extremt onödigt låg nivå? Läste i Metro idag om att man börjat sälja nyckelringar i Peking - surprise surprise tänker ni, men det är inte vad för nyckelringar som helst - det är små plast'förpackningar' fyllda med vätska och ett levande djur i! Jag vill bara slå någon när jag hör sådant här. Eftersom reaktionerna på detta var så snabba och starka försvarar sig Kina med att dessa djur faktiskt överlever i flera månader i bubblan tack vare att vätskan är näringsrik och har bra med syre.
Bullshit. Om man lägger små ödlor och sköldpaddor i nyckelringar bryr man sig knappast om att se till att vätsken är näringsrik. En annan ful sak är också att djurskyddslagen i Kina bara gäller vilda djur så uppenbarligen är det inte olagligt. FUCKERS säger jag då.
Det dummaste jag hört talas om på länge.
I stay with my plastic nyckelring som jag fick av mamma förra året på Världens Barn-dagen tillsammans med en påse med mitt favoritgodis! ♥
"Värdefull och Älskad"
Så jag ber er framtida uppfinnare och småsak-hitta-påare, snälla hitta inte på dumheter utan kom på saker som för världen framåt i stället och som gör jorden en lite lättare, bättre, roligare och mer kärleksfull plats att bo på! Mvh Helena
Internationella ojämlikhetsdagen
Vem hittade på Internationella kvinnodagen? Var det männen som ville visa sitt stöd? Var det kvinnorna som ansåg att vi behövde uppmärksammas en dag? Vem det än var så var det en idiotisk idé.
Om denna dag står för jämlikhet så sket det sig redan vid namnet.
Någon har varit så himla sjysst och gett oss kvinnor en dag om året. En dag. Per år. De resterande trehundrasextiofyra dagarna, de är männens dagar. Hur många Facebook-killar har man inte sett och hört om idag som käckat sig över att kvinnorna har en egen dag. "Vi som hyllas 364 dagar om året" "Vi som anser att semledagen är viktigare än internationella kvinnodagen" osv osv..
Varför inte istället förutsätta att vi alla är jämlika och dela lika på årets alla dagar? Inte uppmärksamma något kön någon viss dag på året utan förutsätta att alla är lika mycket värd alla dagar - är det inte det jämlikhet går ut på, att inte sära på könen?
På tal om det - är total jämlikhet ens så bra? Mannen och kvinnan är inte skapade likadana. Det är långt mer än det yttre som skiljer dem åt. Förutom det inre fysiska där könsrelaterade organ är olika liksom skelett, muskler, ämnesomsättning och andra funktioner, så är vårt psyke och vår instinkt olik den andra. Det går inte att objektivt jämföra hur vi tänker då det är antingen en man eller kvinna som måste utföra jämförelsen och då blir det ju knappast obejktivt. Min poäng är att vi är skapade olika av en anlendning.
Jag är ingen feminist och jag tror heller inte på 50/50-idén im att allt ska vara jämt fördelat alltid (ex. jag plockade ur diskmaskinen igår, idag är det din tur), utan det är för det första väldigt individuellt hur alla olika par/familjer vill dela upp de olika ansvaren. Är det pappan som är hemma och sköter hushållssysllorna medan mamman jobbar så är det OK. Turas mamman och pappan om att plocka ur diskmaskinen så är det OK. Och är det pappan som sköter försörjningen och mamman som "står vid spisen och föder barnen" så är det också OK. Det är upp till var och en.
Men jag måste säga att det onekligen är så att vi kvinnor föds med en vårdande känsla medan mannen instinktivt har den beskyddande rollen. Generellt sett är det han som skyddar sitt hem och sin familj mot det yttre och ser till att alla mår bra, medan mamman mer naturligt och instinktivt har sitt område inom hemmet. That's a fact.
Avslutningsvis ska jag tillägga att det givetvis är viktigt att uppmärksamma orättvisor - ingen kan förneka att det kvinnliga könet är underlägset i många områden*. Vi borde kanske införa dagar som uppmärksammar kvinnoförtryck och andra punkter där kvinnan lider offer bara för att hon inte har en penis att vifta med.
* Vi får kämpa dubbelt så hårt inom utbildning, mansdominerade brancher och företag. Inte minst blir vi motarbetade inom politiken. Man har till och med satt in en kvot, alltså att ett visst antal kvinnor måste sitta i vissa styrelser, regeringen osv. Och detta beror inte det minsta på att det inte är några kvinnor som vill sitta där, utan för att männen tar för sig väldigt mycket. Vilket kan vara positivt. Men man underskattar kvinnorna. Men det är ett annat kapitel.
Tycker ni att den internationella kvinnodagen är en positiv inrättelse? Ska det kanske finnas en internationell mansdag (visst låter det lika dumt som det ser ut)? Vore inte det ännu mer jämlikt?
Håller ni med mig eller finns det absolut ingenting vettigt i det jag säger?
Lycka av att göra läxan
Som sagt så sitter jag och skriver på den aktuella novelluppgiften just nu (i kursen Litterär gestaltning) och det är såå himla roligt! Fick nyligen in respons på den förra novellen också, där man skulle gestalta en sinnesstämning.
Detta är den respons jag fick av läraren, som också är min mentor.
Det sista stycket är respons på en tidigare gestaltningsuppgift
där jag gestaltade klaustrofobi.
Älskar att skriva, det gör mig glad! har aldrig trott att jag haft tillräckligt bra fantasi för att skriva en berättelse, men nu när jag väl gjort dessa uppgifter så har jag knappt kunnat få plats med alla idéer jag fått under tiden. De två noveller jag skrivit hittills har mer känts som början på en bok, så förhoppningsvis och förmodligen kommer jag att fortsätta på dem och göra en riktig story av dem!
Första gången någonsin som jag sett fram emot att göra läxan, haha.
Nu måste jag fortsätta. Ciao! ♥
Gott nytt år!
Det är inte det lättaste att ta kort på fyrverkerier ska jag säga! Som amatörfotograf alltså. Speciellt inte när 1. man står ute i vinden/dugget utan en ordentlig jacka 2. det står en tårtbit därinne som riskerar att försvinna om jag inte lägger beslag på den.
Jag hoppas att ni alla har/haft en riktigt bra nyårskväll vare sig ni supit er bortom allt förnuft eller om ni som jag varit hemma och bara mysat!
Det gångna året har innehållt både bergstoppar bland molnen samt djupa dalar för mig. Inga skratt utan tårar som man brukar säga, men det är det som gör det livet så intressant, eller hur? Jag har kämpat mer än någonsin men aldrig känt mig mer hjälplös. Jag har planerat och strukturerat men aldrig känt mig mer vilse. Jag har varit så lycklig att jag inte vetat någonting annat, men också kraschat så totalt att det känts som att ljuset i slutet av tunneln bara varit lurendrejeri.
Har förlorat betydelsefulla och mindre betydelsefulla personer ur mitt liv, men har också kommit andra mycket närmre. Hur bra man än intalar sig själv att man klarar sig på egen hand så är vännerna ovärderliga.
Det kommande året ska jag må bättre, prestera bättre och agera bättre.
Inga löften, inga krav - bara viljan att vara lycklig.
BOOM 2011!
Obalans
Jag känner mig inte bra. Är inte sjuk utan jag mår inte bra någon annanstans. Det började med julstressen och allting som skulle ordnas inför helgen - jag hann inte tänka på att äta eller sova. Förutom julhelgen har jag inte ätit ordentligt, inte ens ett riktigt mål mat om dagen, jag har sovit ännu sämre - max sex timmar per natt. Och saker i mitt huvud har fått det att snurra, vet knappt vad som är upp eller ner just nu och hur bra denna dagen än varit så är kvällen ett magplask på ett stålrör i Kåsjön.
Önskar att jag kunde stanna tiden ibland, eller i alla fall sakta ner den. Rejält. Behöver komma i fas igen på något sätt. Problemet är bara att jag inte vet vad problemet är. Och vet jag inte vad problemet är så kan jag inte hitta en lösning.
Morgondagen kommer way too fast for me. Är jag redo för ett nytt år? Antar att svaret inte har någon betydelse, 2011 börjar med eller utan mitt medgivande.
Godnatt.
Miljön strikes again!
Haha jag önskar att detta vore sant.
Det hade varit så rätt om "miljön" bara kunde slå tillbaka på alla fuckers som inte bryr sig om vår planet, lite á la "The Day the Earth Stood Still", eller håller ni inte med mig? Det suger att man ska kunna hålla på och förstöra utan att man får konsekvenser av det. Att kanske nästnästnästa generation ska få lida p.g.a vår nonchalans. Inte minst tycker jag att alla makter på jorden ska sätta ner foten och göra någonting åt saken, göra miljölagar och grejer, de är för mesiga! jag ska inte skriva ner alla mina tankar här som jag har om ämnet för då kommer det snarare bli en bok. Så jag stannar här, för jag mår inte bra nu heller så jag orkar inte tänka så mycket! But think about it, it's a quite big deal.
Just be yourself ♥
Varför ska man gå runt och vilja vara någon annan?
Uttrycket "Be yourself, everyone else is taken" stämmer faktiskt! Det är synd att så många människor lägger så mycket energi på att försöka vara den de tror att andra vill att den ska vara. Sanningen är, vi tycker inte om dig bättre för att du är rik och populär om det inte är du på riktigt. Det bästa som finns är människor som är sig själva och är stolta över det. Jag har turen att känna några av dem, och det är de som kan sprida den där lilla extra glädjen i ditt liv. Självförtroende är ingenting som det svämmar över av i alla fall bland svenska ungdomar, i många fall även vuxna tror jag. Det jobbiga är att ingen kan säga till dig att du ska ha bättre självförtroende, de tär någonting du måste växa in i helt själv.
Vet inte varför jag fick ett sånt psykologryck precis nu, men detta relaterar i alla fall till lite hiss och diss som jag tänkte dela med mig av idag!
Människor utan svagheter.
Vi vet att de inte existerar. Men ändå träffar man en och annan emellanåt som försöker ge bilden av att vara en av dem. Jag stör mig inte på dem och jag hatar dem inte, men jag tycker synd om dem och ogillar att de försöker visa sig vara någonting de inte är. Man måste kunna visa sig svag för att kunna vara stark. Om man jämt är på topp och är bäst på allting alltid betyder ju det att det bara kan bli sämre. Varken som vän eller partner är det bra att alltid vara osårbar och stark. Kom ner från molnen och våga erkänna att du har fel, det gör dig mer mänsklig som oss andra!
Ett ärligt leende
Vad finns det som gör en på bättre humör än när man får ett äkta leende av någon? Spelar ingen roll av vem (med undantag för Josef Fritzl), ett hastigt leende av någon på stan kan också göra att du känner dig sedd. Att börja morgonen med ett leende till dig själv i spegeln är en perfekt start på en bra dag. Hur trött eller morgondeppig du än må vara, så kommer leendet gör att du känner dig lika glad som du ser ut! Inte minst i vintertider som dessa är det en bra mini-terapi att bara dra på mungiporna lite. Har man svårt att få upp dem vid något tillfälle kan man använda sig av maskeringstejp, det gör inga märken, jag lovar!
Såhär glad var jag "sommaren" 09! :)
Sverige = attention whore
Nu har de väl ändå gått över gränsen. Paradise Hotel, Kungarna av Tylösand, Ensam mamma söker, Pensionärsjävlar, Böda Camping, Ung & Bortskämd, när får de nog? Okej nu ska inte detta bli ett TV-program, men det är bara en tidsfråga, läs bara den här artikeln, klicka på bilden!
"Ystad. I vinter ska Nathalie Bemerholt från Ystad locka ungdomar till fjällen genom att blogga på arbetstid. "Jag hoppas på en massa smaskigheter och intriger.""
You just have to read it.
Sista minuten-Helena. Bokstavligen.
Alltså jag vet inte varför det är så, men jag är sjukt fucking grym på att skriva uppsatser, vilket ämne det än är. Förutsatt att det är max två timmar kvar till deadline.
Jag kan verkligen inte jobba effektivt med någonting alls som har med skolarbete att göra om jag inte har tidspress på mig! Det är väldigt jobbigt eftersom jag satsar på höga betyg och knappt får någon tid för djupare analys eftersom jag kommer på alla smarta grejer kvarten innan den ska skickas in...
Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker ha den effektiviteten i början, jag lyckas helt enkelt inte komma på någonting bra förrän de sista timmarna! Det måste vara något fel på mig...vad tror ni jag lider av?
Bilden talar för sig själv....
The Gorgeous Smith family
Alla älskar vi Will Smith. Right? Han måste ju vara en av den moderna tidens absoluts största talanger, speciellt med tanke på att han kan prestera inom så många genrer. Sorgligt att han börjar bli lite gammal nu bara... Inte för att han för gammal - för mig får han vara precis hur gammal han vill, men we all gonna die some day, aren't we? Jag tycker att man kan komma på något medel så att alla stjärnor som är bäst ska stanna i ålder och bara leva för alltid.
Och inte nog det, han har sjukt talangfulla ungar också - Jayden och Willow! Det är ju många stjärnor som är 60/70-talister och har yngre barn idag, och då blir det ofta så att de också blir kända antingen bara för att de är kändisbarn eller för att de följer föräldrarnas fotsteg. Will Smiths barn är däremot väldigt talangfulla!
Vi har Jayden Smith som förutom att ha skådespelat tillsammans med pappa varit huvudrollen i Karate Kid. Sen har vi Willow Smith som förutom att vara känd för sin häftiga stil är en riktigt grym sångerska, nio år gammal. Check it out!
Willow Smith - Whip My Hair
Hade jag fått välja någon extremt cool stil så hade jag sett ut som Willow Smith, damn girl!
You can't stop my shine
Telling me to get my shit together, now I got my shit together
I made it through the weather, better days are gonna get better
Too all you BOYS
Herregud. People are crazy sometimes. Especially boys. Kan bara säga en sak till alla er.
SOFTA PÅ DET. Ta det chill. Be smooth. Got it?
Good! Ja det var tre saker. Mm. Aja.
Godnatt! ♥
