En sak som är säker...
...är detta:
Man får ingenting i livet förrän man frågar om det.
Jag har under en lång tid kommit fram till att jag vill så mycket med livet - jag vill bli det, pyssla med det, göra på det sättet, bli bättre på det osv. Inte förrrän nu det senaste faktiskt börjat ta tag i många saker för att förverkliga dem. Att ta första steget är det jobbigaste: ringa det samtalet, skicka det där mejlet, skriva ett snyggt cv, knota in ett träningsschema (i bläck så att man inte kan sudda i ut det) i almanackan för att nämna några.
Har man väl tagit det steget är det bara nedförsbacke framöver - för det finns inget frustrerande än en halvfärdig uppgift (som dessutom är någonting viktigt för dig), eller hur?
Tyvärr har jag nog lika många ofärdiga mini-projekt som jag släpar på: måste ringa Telenor om det där, måste skriva om mitt personliga brev, måste ringa Försäkringskassan, måste måste måste... Byter vi ut så många måsten som möjligt till vill och ska är delvis chansen något större att vi gör det, och delvis blir det ingen börda utan snarare ett mål. Då känns det lite bättre vare sig det nu blir av eller ej :)
Man får ingenting i livet förrän man frågar om det.
Jag har under en lång tid kommit fram till att jag vill så mycket med livet - jag vill bli det, pyssla med det, göra på det sättet, bli bättre på det osv. Inte förrrän nu det senaste faktiskt börjat ta tag i många saker för att förverkliga dem. Att ta första steget är det jobbigaste: ringa det samtalet, skicka det där mejlet, skriva ett snyggt cv, knota in ett träningsschema (i bläck så att man inte kan sudda i ut det) i almanackan för att nämna några.
Har man väl tagit det steget är det bara nedförsbacke framöver - för det finns inget frustrerande än en halvfärdig uppgift (som dessutom är någonting viktigt för dig), eller hur?
Tyvärr har jag nog lika många ofärdiga mini-projekt som jag släpar på: måste ringa Telenor om det där, måste skriva om mitt personliga brev, måste ringa Försäkringskassan, måste måste måste... Byter vi ut så många måsten som möjligt till vill och ska är delvis chansen något större att vi gör det, och delvis blir det ingen börda utan snarare ett mål. Då känns det lite bättre vare sig det nu blir av eller ej :)
Vad poängen med den här lilla storyn är följande:
Jag har länge velat jobba på hotell eller liknande som värdinna. I princip vilken sorts värdinna som helst men någonstans där jag måste (får) klä mig stiligt, ta hand om viktiga gäster och bara se till att alla har en trevlig vistelse var de än må vara. Det är min grej. Hur som helst så surfade jag omkring och så fick jag syn på en annons sökandes värdinnor till ett särskilt kongresstillfälle i maj månad. Först ville jag skicka iväg årets mest perfekta CV, men hur jag än vände och vred på det kändes det inte tillräckligt, så jag bara skrev ihop ett mejl till kontaktpersonen och skickade iväg det. Inget fancy cv eller någon lång lista på vad jag är bra på, utan ett litet mejl till varför jag vill ha tjänsten. Och det räckte så.
Fick ett imorse ett tack för mitt mejl och att de ville ha en mig på intervju under de kommande veckorna. Så om ungefär två veckor ska jag på intervju och det är dresscode även till detta tillfälle, kavaj, byxor/kjol, uppsatt hår, rubbet!
I'm just so happy and proud of myself och jag ville dela med mig och understryka hur enkelt livet kan vara bara man raderar alla "men tänk om..." och vågar ta för sig.
Jag ser möjligheter runtomkring mig jämt. Jag kanske tar tag i 5 % av dem för att det känns så "jobbigt att anstränga sig" ofta, men fakta är att livet har sååå mycket att ge - du måste bara låta livet komma till dig.
Så vackert sagt, jag har tårar.
Det här inlägget blev så himla svartvitt så avslutar med lite blumur.
Godnatt.
Jag har länge velat jobba på hotell eller liknande som värdinna. I princip vilken sorts värdinna som helst men någonstans där jag måste (får) klä mig stiligt, ta hand om viktiga gäster och bara se till att alla har en trevlig vistelse var de än må vara. Det är min grej. Hur som helst så surfade jag omkring och så fick jag syn på en annons sökandes värdinnor till ett särskilt kongresstillfälle i maj månad. Först ville jag skicka iväg årets mest perfekta CV, men hur jag än vände och vred på det kändes det inte tillräckligt, så jag bara skrev ihop ett mejl till kontaktpersonen och skickade iväg det. Inget fancy cv eller någon lång lista på vad jag är bra på, utan ett litet mejl till varför jag vill ha tjänsten. Och det räckte så.
Fick ett imorse ett tack för mitt mejl och att de ville ha en mig på intervju under de kommande veckorna. Så om ungefär två veckor ska jag på intervju och det är dresscode även till detta tillfälle, kavaj, byxor/kjol, uppsatt hår, rubbet!
I'm just so happy and proud of myself och jag ville dela med mig och understryka hur enkelt livet kan vara bara man raderar alla "men tänk om..." och vågar ta för sig.
Jag ser möjligheter runtomkring mig jämt. Jag kanske tar tag i 5 % av dem för att det känns så "jobbigt att anstränga sig" ofta, men fakta är att livet har sååå mycket att ge - du måste bara låta livet komma till dig.
Så vackert sagt, jag har tårar.
Det här inlägget blev så himla svartvitt så avslutar med lite blumur.
Godnatt.
Kommentarer
Trackback
