Internationella ojämlikhetsdagen

Vem hittade på Internationella kvinnodagen? Var det männen som ville visa sitt stöd? Var det kvinnorna som ansåg att vi behövde uppmärksammas en dag? Vem det än var så var det en idiotisk idé.

Om denna dag står för jämlikhet så sket det sig redan vid namnet.

Någon har varit så himla sjysst och gett oss kvinnor en dag om året. En dag. Per år. De resterande trehundrasextiofyra dagarna, de är männens dagar. Hur många Facebook-killar har man inte sett och hört om idag som käckat sig över att kvinnorna har en egen dag. "Vi som hyllas 364 dagar om året" "Vi som anser att semledagen är viktigare än internationella kvinnodagen" osv osv..

Varför inte istället förutsätta att vi alla är jämlika och dela lika på årets alla dagar? Inte uppmärksamma något kön någon viss dag på året utan förutsätta att alla är lika mycket värd alla dagar - är det inte det jämlikhet går ut på, att inte sära på könen?

På tal om det - är total jämlikhet ens så bra? Mannen och kvinnan är inte skapade likadana. Det är långt mer än det yttre som skiljer dem åt. Förutom det inre fysiska där könsrelaterade organ är olika liksom skelett, muskler, ämnesomsättning och andra funktioner, så är vårt psyke och vår instinkt olik den andra. Det går inte att objektivt jämföra hur vi tänker då det är antingen en man eller kvinna som måste utföra jämförelsen och då blir det ju knappast obejktivt. Min poäng är att vi är skapade olika av en anlendning.

Jag är ingen feminist och jag tror heller inte på 50/50-idén im att allt ska vara jämt fördelat alltid (ex. jag plockade ur diskmaskinen igår, idag är det din tur), utan det är för det första väldigt individuellt hur alla olika par/familjer vill dela upp de olika ansvaren. Är det pappan som är hemma och sköter hushållssysllorna medan mamman jobbar så är det OK. Turas mamman och pappan om att plocka ur diskmaskinen så är det OK. Och är det pappan som sköter försörjningen och mamman som "står vid spisen och föder barnen" så är det också OK. Det är upp till var och en.

Men jag måste säga att det onekligen är så att vi kvinnor föds med en vårdande känsla medan mannen instinktivt har den beskyddande rollen. Generellt sett är det han som skyddar sitt hem och sin familj mot det yttre och ser till att alla mår bra, medan mamman mer naturligt och instinktivt har sitt område inom hemmet. That's a fact.

Avslutningsvis ska jag tillägga att det givetvis är viktigt att uppmärksamma orättvisor - ingen kan förneka att det kvinnliga könet är underlägset i många områden*. Vi borde kanske införa dagar som uppmärksammar kvinnoförtryck och andra punkter där kvinnan lider offer bara för att hon inte har en penis att vifta med.

* Vi får kämpa dubbelt så hårt inom utbildning, mansdominerade brancher och företag. Inte minst blir vi motarbetade inom politiken. Man har till och med satt in en kvot, alltså att ett visst antal kvinnor måste sitta i vissa styrelser, regeringen osv. Och detta beror inte det minsta på att det inte är några kvinnor som vill sitta där, utan för att männen tar för sig väldigt mycket. Vilket kan vara positivt. Men man underskattar kvinnorna. Men det är ett annat kapitel.

Tycker ni att den internationella kvinnodagen är en positiv inrättelse? Ska det kanske finnas en internationell mansdag (visst låter det lika dumt som det ser ut)? Vore inte det ännu mer jämlikt?



Håller ni med mig eller finns det absolut ingenting vettigt i det jag säger?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0