Men anyways, jag gick dit med mamma eftersom jag är under arton år, och Nathalie skulle följt med för att hon hade en bild på sin telefon på en affisch man skulle ta kort på för att få 15 % rabatt på piercingen. Men hon kunde inte följa med p g a lektion vilket gjorde att jag nästan inte fick rabatt! :( Han sa "Njaa, jag måste faktiskt se bilden först." Men HALLÅ? Ska vi stackars ej-kamera-på-mobilen-för-att-jag-köpte-den-för-fyrahundra-spänn-på-teknikmagasinet-telefonägare diskrimineras från rabatter bara för vi inte har den senaste iPhone!? Så jag tittade på honom med mina puppy eyes och snyftade lite lätt, så gav han mig till slut rabatten ändå, yeay!

Någonting ni ska veta är att det gjorde omänskligt ont då han tryckte igenom skiten i köttet på mig, men smärtan tog slut lika fort, det tog typ tre sekunder. Nu kan jag till och med glömma bort ibland att jag har den, kommer säkert att glömma av mig och göra någonting som gör skitont de närmsta dagarna..!

Förutom detta trevliga så höll jag mitt tal i svenskan idag! Jag tycker att det gick jättebra för min del, och alla de andra som talade var också jättebra! Det var många typ tragiska tal, mycket om skillsmässor och ensamhet och vikten av familj osv (så alla satt helt deppiga efter lektionen sen haha). Men jag tycker i alla fall att det gick bra för mig, jag läste inte från manus en enda gång utan tittade bara snabbt åt det hållet ett par gånger - OCH, jag lipade inte! Jag talade ju om husdjur och vad de faktiskt har för betydelse för oss, speciellt för mig, och jag berättade även om Torsten, min ena kisse som gick bort i vintras (I miss You ♥).

Well well, livet kommer, livet är och livet går, am I not right? :)